Negativt

Det lyckades inte denna gången. Direkt efter tjuvtestet hade jag lite hopp, men jag insåg snart att det inte lyckats. När vi testade igen var det mest för att det skulle göras. Jag var redan färdig med tankarna kring att det inte funkat.

Nu känns det lite bättre igen. Jag försöker att inte grotta ner mig i det. Jag vill inte se tillbaka på denna tiden som en tid i dimma. Jag behöver något att fokusera på. Det får bli lägnehetsfix och träning.

Sahlgrenska öppnar någon vecka efter nyår. Då ska jag ringa in resultatet och planera för FET, frozen embrya transfer. Jag hoppas att vi kan göra det direkt. Kanske måste vi vänta en cykel.

Jag tänker på en bekant som blev gravid med sitt första barn genom ivf. De lyckades på den sjätte insättningen.

Tjuvtest

Vi tjuvtestade i tisdags, på ruvardag 13. Det blev minus. Usch, vi trodde just då att det faktiskt funkat. Det kan fortfarande vara så att vi testade för tidigt. Men chansen känns minimal nu.

Idag är det ruvardag 15.

Ruvardag 11

Det är bara att vänta och se vad som händer. Imorgon är det julafton. Kul.

Ruvardag 8

Jag har kommit på att det jag hoppas på, är att få testa plus. Det är nästan som om det är det som är målet. Att det är därför vi håller på med ivf. Inte för att bli gravid, eller få en bebis. Men jag vet att så fort vi testar plus öppnas en vägg. Där bakom väntar helt andra tankar och annan oro.

Idag är det ruvardag 8. Jag har misströstat någon dag nu, och ställt in mig på att det inte har funkat. Jag tror att vi kan ta det. Det är trots allt 30% chans att lyckas per gång. Låga odds för ett försök, goda odds efter flera försök.

Brösten är fortsatt ömma. Kanske för att jag känner efter hela tiden. Magen är inte så öm, men jag har haft som ilningar på sidan av magen. Vad nu det betyder?

Ruvardag 7

Jag är inte lika cool som för några dagar sedan. Funderar lite mer nu. Tänk om det lyckas på första försöket. Kan det bli så bra? Annars har vi två frysisar att försöka med. Dagarna kryper verkligen fram. Men jag är på bra humör och kopplar av.

Jag känner efter en del. Men eftersom alla symptom kommer från vaggisarna behöver jag inte analysera så mycket. Bra. Jag är öm i magen och öm i brösten. Hoppas det håller i sig.

Ruvardag 4

Eftersom nedregleringen stoppade upp hormonerna, måste progesteron tillföras nu. Det är det hormon som förbereder graviditeten, så att livmodern växer. Progesteronet ger graviditetssymptom.

Jag har varit öm i magen sedan äggutplocket. Magen är svullen och spänd.

Äggåterförande

Två dagar efter äggutplocket var det dags för återförande. Om allt har gått bra. Äggen ska befruktas. Och dela sig. På ett bra sätt. Mycket att oroa sig för alltså. Från början förutsatte jag att man skulle få ut ägg och att det skulle bli fina embryon att återföra. Ju mer insatt man blir i IVF-andet desto mer inser man hur mycket det är som ska klaffa. Hur tusan blir det barn överhuvudtaget?

Jag skulle vara på plats 14.30, om de inte ringde innan och meddelade att något gått fel. Snacka om orolig förmiddag. Jag hade med mig mobilen överallt. Lillasyster och Fredric ringde varsinn gång. Jag höll på att få en hjärtattack innan jag såg vem det var. När klockan närmade sig 13.00 insåg vi att det skulle bli av. Jippie!

Jag var på plats i god tid. Efter ett tag ropades jag upp. Jag trodde att jag skulle gå direkt till gynrummet och få tillbaka ägget. Men jag hamnade återigen i ett rum med tre sängar, precis som på äggutplocksdagen. Jag fick klä på mig en skjorta och långs strumpor igen. Och vänta. Vi var tre tjejer på rummet. Denna gången småpratade vi lite. Efter lång väntan var det dags. Det var samma läkare som på VUL och äggutplocket. I början tyckte jag att hon var väl kort i tonen. Inget extra gullande direkt. Men nu gillar jag henne verkligen. Hon säger det som behövs, inget mer. -Det ser fint ut. Punkt.

Jag fick hålla ultraljudsgrejen på magen och lokalisera livmodern. Jag såg hur en grej kom in och vätska sprutades in. Där någonstans låg vårt embryo. Coolt! Det gick snabbt och gjorde inte alls ont. Nu är det bara att vänta.

Äggutplock

Inför äggutplocket

I lördags kväll, exakt klockan 20.00, tog jag äggmognadssprutan. Sedan var det bara att vänta. Tills på måndag. Äggutplocket. Under lördagen var jag rejält öm i magen. Men det försvann tills på söndagen. Det gjorde mig nervös. På söndag kväll var jag väldigt orolig. Tänkte på allt och inget som kunde gå fel. Oron i kroppen ville inte försvinna. Jag tänkte på om det kunde vara så att äggen redan släppt, och att det var därför som jag inte var öm i magen längre. Jag tänkte på att det kanske inte fanns några ägg i äggblåsorna.

Äggutplocket

Jag skulle vara på plats 7.30. Fredric lämnade av mig i god tid. Jag satt nervös i väntrummet. Efter ett tag ropades jag upp. Jag kom in i ett rum med tre sängar. Man kunde dra för draperier emellan sängarna. Jag valde sängen längst in i rummet och började byta om till en rock och långa strumpor. Jag låg i sängen och en trevlig barnmorska kom med en varm vetekudde till magen. Jag fick en spruta i baken och en sådan där öppen kanyl i armen. Det gjorde inte ont. Jag låg där en stund och kände mig väldigt liten. Kl. 10.00 skulle det vara dags, men redan innan 9 sa barnmorskan att vi tar det nu. Då skulle ju inte Fredric hinna dit, det stämde ju inte med tiderna vi fått. Jag skickade ett sms, stängde av mobilen men tog med den ändå. Låter knäppt, men jag tyckte att han var med i telefonen.

Äggutplocket gick bra. Det gjorde inte alls ont. Jag var spänd och nervös i början. När jag fick morfinet i armen, slog det till i hela kroppen samtidigt. Obehagligt först. Sedan skönt. Jag slappnade äntligen av och brydde mig inte längre så mycket om vad läkaren sysslade med. Gör ni det ni ska göra, så ligger jag här. I hörnet satt en kvinna från labb. Hon samlade upp äggen. När hon sa att två kommit, blev jag helt lugn. Då fanns det åtminstone något ägg. Det var intressant att se på skärmen när äggblåsorna punkterades. Jag blev nästan lite besviken när de sa att det var över. Jag hade ju inte fått ont så att jag kunde be om mer morfin. Jag var lättad när jag försiktigt gick tillbaka till rummet. Nio ägg blev det.

En annan tjej hamnade i sängen utanför mig. Jag låg och tjuvlyssnade när hon pratade med barnmorskan. Tjejen tyckte att äggmognadssprutan hade varit brutal. Hon hade tryckt och tryckt innan hon fick in den. Jag undrar om hon sprutade med nålen som man har när man blandar. Den är tok-brutal, jättetjock. Men man byter ju till en tunn nål innan man sticker sig. Kan hon verkligen ha tryckt in den tjocka?

Jag hade inte legat länge i sängen innan Fredric kom in. Det var så skönt att se honom. Det var lika bra att han inte var med på äpputplocket. Fredric hämtade fika i korridoren. Efter en stund åkte han till jobbet och jag somnade.

Sprutdag 11

Det svider mer och mer när jag tar sprutorna. Men det är fortfarande helt ok. Det roliga i att blanda pulver med vätska och suga upp i sprutan väger över det lilla svidandet. Ibland känns det inte alls när jag sticker in sprutan och ibland sticker det till.

Jag är så trött och känslig. Orkar knappt göra något alls. Jag är inte ledsen, ändå tåras ögonen ibland. Jag förstår inte varför.

Ikväll är det sista Menopur-sprutan. Imorgon är det dags för ägglossningssprutan, Pregnylen. Den ligger i kylen och väntar.

Oro i onödan

Så hörde han då av sig. Och var trevlig. Han tillhör de lyckliga som inte vet vad ivf är, så det fick jag förklara. Det gick bra och han önskade lycka till. Skönt.

Han sa också att det vore tråkigt om jag slutar. Det var också skönt att höra.

Jobbigt med jobbet

Det har känts lite jobbigt att vara iväg från jobbet då och då i samband med ivf-andet. Min vanliga chef vet allt och är toppen. Min andra chef vet inget och jag anar att han undrar över att jag har varit ledig vid några tillfällen. Han har kommit med några jobbiga pikar också. Jag tror att han tror att jag är gravid. Det är ju det jag inte är.

Igår mailade jag den andra chefen och sa att jag ska på ivf-behandling på måndag. Jag hade faktiskt väntat mig att han skulle höra av sig och säga något snällt, kanske till och med be om ursäkt för kommentarerna. Men han har inte hört av sig. Jag är besviken. Och förvånad. Han brukar vara bra. Kanske har han inte sett mailet.

Framför allt känns det skönt att jag har sagt som det är. Om han mot förmodan skulle reagera negativt på något sätt är han en knäppis, inget jag kan göra något åt. Jag har gjort mitt och behöver inte tänka mer på det. Nu släpper jag det.

Glad och känslosam

I bilen påväg hem igår sa jag till Fredric att om det går bra har jag räknat ut att det förmodligen blir äggutplock på måndag. Oj, redan, tyckte han. Och jag kände likadant när jag sade det. Redan?

I morse var det blodprov igen. Jag börjar bli van, skulle kunna lämna blod i sömnen. Efter lite kaffe och bläddrande i blaskor var det dags för ultraljud. Nu skulle vi se om några folliklar växt till som de ska. Det såg bra ut, så skönt. Jag stirrade på skärmen och lyssnade när läkaren meddelade storlekar till sköterskan. Några fler än 10 st var det, kanske 14. Det kändes verkligen jättebra.

Efter ytterligare lite blaskbläddrande fick jag träffa en barnmorska som gick igenom den kommande planen. Äggutplock blir på måndag, precis som jag gissat. Vi pratade om spray och sprutor och jag var varm i kroppen och ögonen tårades. Jag blev så känslosam. Lite nervös inför måndagen, men mest förvånad över att vi snart är där. Oj, oj.

Fortsatt samma sprutdos

De senaste dagarna har jag lämnat blodprov några gånger för att se om kroppen svarar på sprutorna. Ofta behöver man justera dosen upp eller ner. Jag har varit väldigt orolig för att kroppen inte ska svara alls.

Hela dagen har jag oroat mig och huvudet har dunkat tungt, vilken huvudvärk. Jag har väntat på att klockan ska bli 14.00, så att jag kan ringa det särskilda telefonnummret där man får reda på om dosen ska ändras. Typiskt nog var det upptaget länge. Till slut kom jag fram och fick veta att värdena såg bra ut, jag ska fortsätta med samma dos. Åh, så skönt!

Det går fortfarande bra med sprutorna, men det gör faktiskt lite ont nu. Det svider när vätskan sprutas in. Om jag skulle höja dosen tror jag att det skulle svida ännu mer. Jag är väldigt trött nu och har ont i huvudet, jag tror att det är biverkningar av sprutandet.

Sprutdag 3

Nu har jag tagit två sprutor. Det är verkligen en baggis. Jag längtar till nästa spruta. Mest för att det innebär att vi tar ett steg till, men det är ganska roligt att blanda och greja med sprutan också.

I morgon är det blodprov på morgonen igen.

Sprutstart

Idag tog jag min första spruta. Det gick riktigt bra. Jag har varit förkyld i en vecka och de sista dagarna har näsan varit helt igentäpt. Därför har jag funderat lite om det har stoppat nässprayen, så att jag inte ska få börja med sprutorna. Men jag var tydligen väldigt nedregerad, så det var bra.

Nu börjar sprutperioden; en spruta på kvällen och endast en spraypuff fyra gånger om dagen. I morse träffade jag en barnmorska som skulle gå igenom sprutförfarandet med mig. Hon tyckte att jag skulle ta första sprutan där. Ojdå! Hon sa hur jag skulle göra, och så gjorde jag. Men det var inte alls farligt. Sticket kändes inte ens. Tydligen är det inte alls farligt om det blir någon liten luftbubbla i sprutan. Jag hade funderat på det och tyckte allt att det var bra konstigt att de skickar hem en med så farliga grejer.

Det känns bra att vi har tagit ett steg till i behandlingen. Så klart tänker jag mycket på det, förbereder mig på vad som kan gå bra och mindre bra. Ändå försöker jag att inte helt fastna i detta. Jag kan inte låta hela mitt liv stanna upp i detta, även om det är väldigt stort för oss.

Spraydag 22

Vi är förkylda. Först trodde jag att det var nedregleringen som slagit till, men det är nog förkylningen som är jobbigast. Sprayperioden har gått riktigt bra. Jag har haft tur. Vi är några som följs åt på Internet och flera av dem har mått pyton.

På måndag är det dags för blodprov. Då ska nedregleringen kontrolleras. Det måste vara ok. Jag ser fram emot att börja med sprutorna, men det är skrämmande också. Jag hoppas att stimuleringen med sprutorna fungerar, så att flera ägg mognar ordentligt.

Bloggläsande

Jag har trillat in och fastnat på ett par bloggar som handlar om ivf. Det är tjejer som har gjort flera misslyckade ivf-försök som skriver. De skriver väldigt självutlämnade och det är både olycka och självironi. Nu har de bestämt sig för att lösenordsskydda bloggarna, men om man vill fortsätta att läsa är det bara att maila.

Jag funderade inte alls över det först. Såklart att jag ville fortsätta läsa. Men det ska jag inte göra. Jag tar tillfället i akt att sluta. Vi är inte där, och kommer förhoppningsvis inte att hamna där. Att läsa om deras sorg och smärta när vi precis har påbörjat vår ivf är för mycket. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra för dem. Nu fokuserar jag på det som jag mår bra av.

Jag måste tillägga att läsandet till största delen har gjort mig gott. Men just nu är det inte läge att läsa.

Spraydag 19

Nu är vi inne på sista sprayveckan. Jag har riktigt ont i huvudet och känner mig väldigt hängig. Antingen är jag förkyld eller så är det sprayen som slagit till.

Nedreglerad

Nu tror jag att jag är nedreglerad. Igår fick jag jätteont i huvudet och ungefär samtidigt kom sprayblödningen.

I natt drömde jag om äggplocket. Jag vaknade innan det var över, så jag vet inte hur det gick. Det är väl så att man drömmer om det man funderar på, och jag funderar över äggplocket. Hur det ska gå och så. Lite orolig är jag allt. Det är inte så konstigt. Jag känner mig ändå lugn och positiv. Vi har ju blivit gravida en gång, så helt tokigt kan det inte vara.

Jag glad för att vi är igång. Och att jag mår bra. Och för att Fredric är så bra. Han har lika bra koll på sprayandet som jag.

Halvvägs

Jag har kommit halvvägs med sprayandet. Det känns bra, nu börjar jag ana slutet på sprayen. Det funkar bra med sprayen, jag skulle nästan kunna fortsätta med den. Men jag vill komma vidare, även om det är läskigare grejer som väntar. Jag är lite nervös men mest förväntansfull. Nu har vi passerat vändpunkten och är påväg tillbaka, där väntar sprutorna.

Spraydag 11

De senaste dagarna har jag blivit trött och lite känslig. Humöret är bra, men jag känner mig orolig i kroppen. Även om det går bra med sprayandet börjar det bli jobbigt, jag vill komma vidare. Nu ser jag knappt slutet på sprayeländet. Jag har inte ens gjort hälften än. Suck.

Flera av mina Internetkompisar mår jättedåligt av sprayen, så jag ska inte klaga.

En sprayvecka avklarad, två to go

Nu har jag sprayat i en hel vecka. Skönt! Det funkar bra med sprayandet, det känns bra att vi gör något. Jag är inte ledsen, men ibland känns det som om jag ska börja gråta. Konstigt.

Två veckors sprayande och en slutspurt på några dagar återstår.

En annan kalender

Jag tänker inte längre i veckodagar och månader. Nej, här är det spraydagar, sprutdagar och förhoppningsvis en ruvartid som gäller. När jag planerar in något kollar jag direkt upp på vilken dag vi är i behandlingen. Idag är spraydag 7.

Spraydag 5

Om en puff avslutar jag spraydag 5. Jag var rätt säker på att jag skulle ha tydliga biverkningar nu. Det är såklart skönt att slippa, samtidigt vill jag ju att något ska hända. Jag har rätt bra koll på hur det här med ivf fungerar, och har förstått att det är väldigt olika med biverkningarna. Vissa märker inget, och andra mår pyton.

Jag är sötsugen och vill bara vara hemma, men det kanske skulle varit så utan spray också.

Spraydag 3

Nu är snart spraydag 3 till ända, en puff återstår. Jag känner inte av så mycket, kanske är jag lite känsligare. Idag spelade jag in min serie Greys anatomy, trodde jag. Något hade gått fel och ett helt annat program var inspelat. Jag blev ledsen och det var riktigt jobbigt i kroppen. Som tur var blev jag räddad av Lara Craft.

Puff puff

Jag sprayar på, och det går bra. Inga biverkningar ännu. Vad jag förstått brukar de komma efter ungefär fyra dagar.

Spraystart

Nu har jag tagit min första spraydos. Det gick bra. Jag läste instruktionen och konstaterade nöjt att de föreslog just de tiderna för sprayning som jag hade tänkt ut: 7, 12, 17, och 22. Sprayen kom i en liten byggsats som man själv fick sätta ihop. Märkligt. Ännu märkligare var listan med biverkningar. Oj, oj hoppas jag klarar mig från det.

Sprayning ett är alltså avklarad. Det känns bra att vara igång, men jag anar att jag kommer bli väldigt trött på sprayen längre fram. Än så länge är vi kompisar.

I startgroparna

Nu har jag hämtat ut en hel påse med mediciner. Det är med skräckblandad förtjusning som jag rotar runt bland förpackningarna. Jag vill börja nu. Direkt.

Jag undrar vad det skulle kostat utan högkostnadsskyddet. Nu fick jag betala 1800kr. Jag har en hel påse full, och det finns mer kvar på receptet. Bara att hämta ut. Nu är jag i alla fall rustad och klar för spraystarten på fredag.

Apoteket

Jag är fortsatt positiv. Jag är helt övertygad om att detta kommer att fungera. Kanske behövs fler än ett försök, men det kommer att gå vägen. Det vet jag.

Idag var jag på apoteket. De hade inte alla mediciner inne, så de lägger en beställning. Det fullkomligt sprutade ut etiketter ur skrivaren. Jag trodde aldrig att de skulle sluta. På måndag ska jag tillbaka och hämta alla grejer. Kanske lika bra att ta med en ryggsäck.

Nybesök

17 oktober, Gruppinfo på morgonen
Idag var vi på gruppinformation på SU. Märkligt att se de andra paren i samma situation. De såg vanliga ut. Informationen gav inte så mycket. Jag visste allt sedan innan. Snarare blev jag mer skraj. Vi såg en kort film också. Den gillade jag inte alls. Obehaglig och fåning.
Jag är positiv idag, 7 av 10. Men ändå, tänk om det inte går eller att vi inte orkar hela vägen.

18 oktober, Nybesök
Jag var jättenervös innan vi kom iväg. Det gick bra. Vår läkare kändes jättebra. Vi hinner precis med ett försök innan juluppehållet. Precis vad jag hoppades på. Nu är vi positiva, men försöker ställa in oss på att det blir fler än ett försök. Jag fick med mig en låda kanyler hem. Jag blockerar med stor framgång tanken på att jag snart ska ta spruta på mig själv, dagligen. Vaddå, spruta!?

19 oktober, Glad
Idag känner jag mig glad. Jag tänker inte så mycket på slutresultatet, den efterlängtade b. Jag är glad över att snart få komma igång och tar en sak i taget. Om exakt två veckor är det spraystart. Jag längtar faktiskt.

Bakgrund

Med ett missfall och många långa månader av väntan i bagaget har vi gett oss in i IVF-världen. Det känns fortfarande bra, faktiskt bättre än när vi bara väntade och väntade. Men jag vet att det kommer bli tuffa dagar också.