Negativt

Det lyckades inte denna gången. Direkt efter tjuvtestet hade jag lite hopp, men jag insåg snart att det inte lyckats. När vi testade igen var det mest för att det skulle göras. Jag var redan färdig med tankarna kring att det inte funkat.

Nu känns det lite bättre igen. Jag försöker att inte grotta ner mig i det. Jag vill inte se tillbaka på denna tiden som en tid i dimma. Jag behöver något att fokusera på. Det får bli lägnehetsfix och träning.

Sahlgrenska öppnar någon vecka efter nyår. Då ska jag ringa in resultatet och planera för FET, frozen embrya transfer. Jag hoppas att vi kan göra det direkt. Kanske måste vi vänta en cykel.

Jag tänker på en bekant som blev gravid med sitt första barn genom ivf. De lyckades på den sjätte insättningen.

Tjuvtest

Vi tjuvtestade i tisdags, på ruvardag 13. Det blev minus. Usch, vi trodde just då att det faktiskt funkat. Det kan fortfarande vara så att vi testade för tidigt. Men chansen känns minimal nu.

Idag är det ruvardag 15.

Ruvardag 11

Det är bara att vänta och se vad som händer. Imorgon är det julafton. Kul.

Ruvardag 8

Jag har kommit på att det jag hoppas på, är att få testa plus. Det är nästan som om det är det som är målet. Att det är därför vi håller på med ivf. Inte för att bli gravid, eller få en bebis. Men jag vet att så fort vi testar plus öppnas en vägg. Där bakom väntar helt andra tankar och annan oro.

Idag är det ruvardag 8. Jag har misströstat någon dag nu, och ställt in mig på att det inte har funkat. Jag tror att vi kan ta det. Det är trots allt 30% chans att lyckas per gång. Låga odds för ett försök, goda odds efter flera försök.

Brösten är fortsatt ömma. Kanske för att jag känner efter hela tiden. Magen är inte så öm, men jag har haft som ilningar på sidan av magen. Vad nu det betyder?

Ruvardag 7

Jag är inte lika cool som för några dagar sedan. Funderar lite mer nu. Tänk om det lyckas på första försöket. Kan det bli så bra? Annars har vi två frysisar att försöka med. Dagarna kryper verkligen fram. Men jag är på bra humör och kopplar av.

Jag känner efter en del. Men eftersom alla symptom kommer från vaggisarna behöver jag inte analysera så mycket. Bra. Jag är öm i magen och öm i brösten. Hoppas det håller i sig.

Ruvardag 4

Eftersom nedregleringen stoppade upp hormonerna, måste progesteron tillföras nu. Det är det hormon som förbereder graviditeten, så att livmodern växer. Progesteronet ger graviditetssymptom.

Jag har varit öm i magen sedan äggutplocket. Magen är svullen och spänd.

Äggåterförande

Två dagar efter äggutplocket var det dags för återförande. Om allt har gått bra. Äggen ska befruktas. Och dela sig. På ett bra sätt. Mycket att oroa sig för alltså. Från början förutsatte jag att man skulle få ut ägg och att det skulle bli fina embryon att återföra. Ju mer insatt man blir i IVF-andet desto mer inser man hur mycket det är som ska klaffa. Hur tusan blir det barn överhuvudtaget?

Jag skulle vara på plats 14.30, om de inte ringde innan och meddelade att något gått fel. Snacka om orolig förmiddag. Jag hade med mig mobilen överallt. Lillasyster och Fredric ringde varsinn gång. Jag höll på att få en hjärtattack innan jag såg vem det var. När klockan närmade sig 13.00 insåg vi att det skulle bli av. Jippie!

Jag var på plats i god tid. Efter ett tag ropades jag upp. Jag trodde att jag skulle gå direkt till gynrummet och få tillbaka ägget. Men jag hamnade återigen i ett rum med tre sängar, precis som på äggutplocksdagen. Jag fick klä på mig en skjorta och långs strumpor igen. Och vänta. Vi var tre tjejer på rummet. Denna gången småpratade vi lite. Efter lång väntan var det dags. Det var samma läkare som på VUL och äggutplocket. I början tyckte jag att hon var väl kort i tonen. Inget extra gullande direkt. Men nu gillar jag henne verkligen. Hon säger det som behövs, inget mer. -Det ser fint ut. Punkt.

Jag fick hålla ultraljudsgrejen på magen och lokalisera livmodern. Jag såg hur en grej kom in och vätska sprutades in. Där någonstans låg vårt embryo. Coolt! Det gick snabbt och gjorde inte alls ont. Nu är det bara att vänta.

Äggutplock

Inför äggutplocket

I lördags kväll, exakt klockan 20.00, tog jag äggmognadssprutan. Sedan var det bara att vänta. Tills på måndag. Äggutplocket. Under lördagen var jag rejält öm i magen. Men det försvann tills på söndagen. Det gjorde mig nervös. På söndag kväll var jag väldigt orolig. Tänkte på allt och inget som kunde gå fel. Oron i kroppen ville inte försvinna. Jag tänkte på om det kunde vara så att äggen redan släppt, och att det var därför som jag inte var öm i magen längre. Jag tänkte på att det kanske inte fanns några ägg i äggblåsorna.

Äggutplocket

Jag skulle vara på plats 7.30. Fredric lämnade av mig i god tid. Jag satt nervös i väntrummet. Efter ett tag ropades jag upp. Jag kom in i ett rum med tre sängar. Man kunde dra för draperier emellan sängarna. Jag valde sängen längst in i rummet och började byta om till en rock och långa strumpor. Jag låg i sängen och en trevlig barnmorska kom med en varm vetekudde till magen. Jag fick en spruta i baken och en sådan där öppen kanyl i armen. Det gjorde inte ont. Jag låg där en stund och kände mig väldigt liten. Kl. 10.00 skulle det vara dags, men redan innan 9 sa barnmorskan att vi tar det nu. Då skulle ju inte Fredric hinna dit, det stämde ju inte med tiderna vi fått. Jag skickade ett sms, stängde av mobilen men tog med den ändå. Låter knäppt, men jag tyckte att han var med i telefonen.

Äggutplocket gick bra. Det gjorde inte alls ont. Jag var spänd och nervös i början. När jag fick morfinet i armen, slog det till i hela kroppen samtidigt. Obehagligt först. Sedan skönt. Jag slappnade äntligen av och brydde mig inte längre så mycket om vad läkaren sysslade med. Gör ni det ni ska göra, så ligger jag här. I hörnet satt en kvinna från labb. Hon samlade upp äggen. När hon sa att två kommit, blev jag helt lugn. Då fanns det åtminstone något ägg. Det var intressant att se på skärmen när äggblåsorna punkterades. Jag blev nästan lite besviken när de sa att det var över. Jag hade ju inte fått ont så att jag kunde be om mer morfin. Jag var lättad när jag försiktigt gick tillbaka till rummet. Nio ägg blev det.

En annan tjej hamnade i sängen utanför mig. Jag låg och tjuvlyssnade när hon pratade med barnmorskan. Tjejen tyckte att äggmognadssprutan hade varit brutal. Hon hade tryckt och tryckt innan hon fick in den. Jag undrar om hon sprutade med nålen som man har när man blandar. Den är tok-brutal, jättetjock. Men man byter ju till en tunn nål innan man sticker sig. Kan hon verkligen ha tryckt in den tjocka?

Jag hade inte legat länge i sängen innan Fredric kom in. Det var så skönt att se honom. Det var lika bra att han inte var med på äpputplocket. Fredric hämtade fika i korridoren. Efter en stund åkte han till jobbet och jag somnade.

Sprutdag 11

Det svider mer och mer när jag tar sprutorna. Men det är fortfarande helt ok. Det roliga i att blanda pulver med vätska och suga upp i sprutan väger över det lilla svidandet. Ibland känns det inte alls när jag sticker in sprutan och ibland sticker det till.

Jag är så trött och känslig. Orkar knappt göra något alls. Jag är inte ledsen, ändå tåras ögonen ibland. Jag förstår inte varför.

Ikväll är det sista Menopur-sprutan. Imorgon är det dags för ägglossningssprutan, Pregnylen. Den ligger i kylen och väntar.

Oro i onödan

Så hörde han då av sig. Och var trevlig. Han tillhör de lyckliga som inte vet vad ivf är, så det fick jag förklara. Det gick bra och han önskade lycka till. Skönt.

Han sa också att det vore tråkigt om jag slutar. Det var också skönt att höra.

Jobbigt med jobbet

Det har känts lite jobbigt att vara iväg från jobbet då och då i samband med ivf-andet. Min vanliga chef vet allt och är toppen. Min andra chef vet inget och jag anar att han undrar över att jag har varit ledig vid några tillfällen. Han har kommit med några jobbiga pikar också. Jag tror att han tror att jag är gravid. Det är ju det jag inte är.

Igår mailade jag den andra chefen och sa att jag ska på ivf-behandling på måndag. Jag hade faktiskt väntat mig att han skulle höra av sig och säga något snällt, kanske till och med be om ursäkt för kommentarerna. Men han har inte hört av sig. Jag är besviken. Och förvånad. Han brukar vara bra. Kanske har han inte sett mailet.

Framför allt känns det skönt att jag har sagt som det är. Om han mot förmodan skulle reagera negativt på något sätt är han en knäppis, inget jag kan göra något åt. Jag har gjort mitt och behöver inte tänka mer på det. Nu släpper jag det.

Glad och känslosam

I bilen påväg hem igår sa jag till Fredric att om det går bra har jag räknat ut att det förmodligen blir äggutplock på måndag. Oj, redan, tyckte han. Och jag kände likadant när jag sade det. Redan?

I morse var det blodprov igen. Jag börjar bli van, skulle kunna lämna blod i sömnen. Efter lite kaffe och bläddrande i blaskor var det dags för ultraljud. Nu skulle vi se om några folliklar växt till som de ska. Det såg bra ut, så skönt. Jag stirrade på skärmen och lyssnade när läkaren meddelade storlekar till sköterskan. Några fler än 10 st var det, kanske 14. Det kändes verkligen jättebra.

Efter ytterligare lite blaskbläddrande fick jag träffa en barnmorska som gick igenom den kommande planen. Äggutplock blir på måndag, precis som jag gissat. Vi pratade om spray och sprutor och jag var varm i kroppen och ögonen tårades. Jag blev så känslosam. Lite nervös inför måndagen, men mest förvånad över att vi snart är där. Oj, oj.

Fortsatt samma sprutdos

De senaste dagarna har jag lämnat blodprov några gånger för att se om kroppen svarar på sprutorna. Ofta behöver man justera dosen upp eller ner. Jag har varit väldigt orolig för att kroppen inte ska svara alls.

Hela dagen har jag oroat mig och huvudet har dunkat tungt, vilken huvudvärk. Jag har väntat på att klockan ska bli 14.00, så att jag kan ringa det särskilda telefonnummret där man får reda på om dosen ska ändras. Typiskt nog var det upptaget länge. Till slut kom jag fram och fick veta att värdena såg bra ut, jag ska fortsätta med samma dos. Åh, så skönt!

Det går fortfarande bra med sprutorna, men det gör faktiskt lite ont nu. Det svider när vätskan sprutas in. Om jag skulle höja dosen tror jag att det skulle svida ännu mer. Jag är väldigt trött nu och har ont i huvudet, jag tror att det är biverkningar av sprutandet.