Äggåterförande

Två dagar efter äggutplocket var det dags för återförande. Om allt har gått bra. Äggen ska befruktas. Och dela sig. På ett bra sätt. Mycket att oroa sig för alltså. Från början förutsatte jag att man skulle få ut ägg och att det skulle bli fina embryon att återföra. Ju mer insatt man blir i IVF-andet desto mer inser man hur mycket det är som ska klaffa. Hur tusan blir det barn överhuvudtaget?

Jag skulle vara på plats 14.30, om de inte ringde innan och meddelade att något gått fel. Snacka om orolig förmiddag. Jag hade med mig mobilen överallt. Lillasyster och Fredric ringde varsinn gång. Jag höll på att få en hjärtattack innan jag såg vem det var. När klockan närmade sig 13.00 insåg vi att det skulle bli av. Jippie!

Jag var på plats i god tid. Efter ett tag ropades jag upp. Jag trodde att jag skulle gå direkt till gynrummet och få tillbaka ägget. Men jag hamnade återigen i ett rum med tre sängar, precis som på äggutplocksdagen. Jag fick klä på mig en skjorta och långs strumpor igen. Och vänta. Vi var tre tjejer på rummet. Denna gången småpratade vi lite. Efter lång väntan var det dags. Det var samma läkare som på VUL och äggutplocket. I början tyckte jag att hon var väl kort i tonen. Inget extra gullande direkt. Men nu gillar jag henne verkligen. Hon säger det som behövs, inget mer. -Det ser fint ut. Punkt.

Jag fick hålla ultraljudsgrejen på magen och lokalisera livmodern. Jag såg hur en grej kom in och vätska sprutades in. Där någonstans låg vårt embryo. Coolt! Det gick snabbt och gjorde inte alls ont. Nu är det bara att vänta.