Det rullar på

Nu är vi i vecka 9. Det känns verkligen konstigt allt det här. Jag hänger inte riktigt med. Nu är jag inte lika orolig längre. Orkar inte. Skiter i det. Jag njuter.

Idag fick vi papper hem från mvc. Infoblad om föräldrapeng och att man inte ska dricka alkohol. Nej, det hade jag inte tänkt. Vet med säkerhet att jag inte druckit sedan innan äggen odlades fram. Jag förstår mig inte på hur de där föräldrapengarna räknas ut. Antar att det ger sig. Alla andra verkar ju ha stenkoll.

För övrigt mår jag illa ibland. Inte så att jag kräks, men tillräckligt obehagligt för att jag skulle föredra att inte må illa. Fast det gör jag ju så gärna. Hit me!

Identitet gravid? Vad är det?

Jag börjar så smått förstå att jag faktiskt är gravid. Illamående och svullen mage gör sitt till. Ändå sitter gamla tankar i. På ett sätt känns det som om graviditeten kommer plötsligt på. Redan nu? Oj, oj.


Redan? Det var för tusan snart tre år sedan jag slutade med p-piller. Jag kan knappt förstå det. Jag tror att den tiden av sorg och ofrivillig barnlöshet sitter i. Jag kommer faktiskt knappt ihåg hur det var när jag inte hade stenkoll på cykeldagar, och en liten sorg alltid fanns med mig.

Avbokad på Sahlgrenska och inskriven på mvc

Idag ringde jag till Sahlgrenska och avboka vår inplanerade behandling direkt efter sommaren. Tanken var att jag skulle hämta ut spray och sprutor redan nu och börja med sprayen under semestern. Det är ju inte alls aktuellt nu.

Jag tror att jag pratade med samma barnmorska som jag pratade med när jag bröt ihop efter vårt andra misslyckande. Inte för att hon skulle känna igen och komma ihåg mig, men det kändes ändå trevligt. Hon var väldigt glad och lyckanskade oss om och om igen.

Jag pratade även med mvc i Majorna, där jag fick en tid bokad för inskrivning. Spännande!

Underbart

Tillbaka från ultraljudet. Jag var så rädd. Det gick så bra. Vi såg en liten plutt på 8 mm och hjärtat tickade på. Jag kan knappt tro att det är sant.

Nervös

Usch, vad nervös jag är. I eftermiddag ska vi på ultraljud. Jag har inte tänkt så mycket på det innan. Men idag blev jag riktigt nervös. Det måste gå bra. Det måste det.

Illamående?

Igår och idag har jag mått lite illa. Inte så mycket att jag kräkts, men en smått obehaglig illamåendekänsla har jag till och från. Räknas det? Idag har jag haft två sea-band på mig. De ska hjälpa mot graviditetsillamående och åksjuka. De ser ut som två små svettband runt handlederna. Jag tror inte att de hjälpte. Hela förmiddagen mådde jag illa, och åt upp hela dagsransonen med tomater som jag tagit med. Vid lunch avslutade jag sea-band-försöket.

Jag känner mig inte så mysig, illamående och magont löser av varandra. Ibland samtidigt. Jag vill krypa in under täcket.

Ont i magen, trött och orolig

Jag har varit helt däckad i helgen. Sovit och sovit. När jag har orkat hålla ögonen öppna har jag läst deckare. Några gånger har jag fått rejält ont i magen. Så ont att jag har blivit ledsen och trott att det ska gå illa. Men inget har hänt.

Imorgon ska vi på ultraljud på Carlanderska. I början tänkte jag inte så mycket på det. Det var så långt fram och kändes avlägset. Nu är det bara en dag kvar. Jag är orolig. Egentligen tycker jag om ultraljud. Det är intressant att se äggblåsor, livmoder eller vad det nu är man ska titta efter. Men när det är ett levande embryo vi ska titta på blir jag orolig. Vi har gjort det här en gång tidigare. Vi har en erfarenhet av detta. Och det var hemskt. Jag kommer ihåg allt som hände den dagen, men vägrar att tänka på det.

Det är ändå störst chans att det faktiskt går bra. Det måste gå bra. I vilket fall ska det bli skönt att få det här gjort.

Vi kliver in i vecka 7

Först svullnade jag upp några dagar innan testdagen. Då funderade jag över det. Några dagar efter att vi testat plus minskade magen igen. Då funderade jag över det.

Symptom just nu: Öm i brösten. Öm i magen (ibland rejält). Jag går upp och kissar på natten (händer aldrig annars). Jättetrött. Sugen på satlakrits (det är jag iof annars också. Ibland anar jag mig till ett litet illamående, men det förmodligen inbillning.

Det skulle vara så skönt om någon kunde säga: -Jag vet med säkerhet att detta kommer att gå bra. I februari föds er lilla bebis. Njut nu och oroa dig inte. Nu oroar jag mig inte så jättemycket. Det var värre första veckan efter plusset, då vågade jag knappt gå på toaletten.

Om en vecka är det dags för ultraljud på Carlanderska. Det ingår i ivfen. Jag har så klart hoppats på att det ska bli aktuellt med ett sådant ultraljud igen. Men jag har valt att inte tänka på det. Förtränger det. Tar det då. Jag har en erfarenhet av graviditet och sådant ultraljud. Sorg. Nu vill jag ha glädje.

Summa sumarum mår jag ändå riktigt bra nu, och njuter lite då och då. Tänk ändå att det funkade. Att den lilla blastocysten fastnade.

Öm och oro

Första dagen var jag jätteglad och nöjd över plusset. Det spelade inte så stor roll vad som skulle hända sedan. Plusset var allt. Den känslan höll i sig en dag. Jag är fortfarande jätteglad över att det funkade på fjärde försöket. Jag började faktiskt misströsta och funderade över om det någonsin skulle gå. Nu vet jag att embryot kan fästa med ivf för oss. Det är jag oerhört glad över.

Men. Nu vill jag så otroligt mycket att det här ska gå bra. Det måste gå bra. Jag oroar mig. Jag har som mensvärk i magen. Det är tydligen oerhört vanligt. Men ändå. Jag oroar mig. I natt vaknade jag och hade rejäl värk. Jag var övertygad om att det var kört och gick upp. Nej, inget hände.

Mer googlande på gravid och menvärk. Ytterligare mer info om att det är vanligt. Men jag oroar mig.

Komma ut som gravid

I helgen var jag i Berlin med jobbet. Ett tag inbillade jag mig att det skulle gå att dölja magen med några nyinshoppade toppar. Icke. Egentligen tycker jag inte att man ska fråga om någon är gravid, men med den här magen kan jag inte klandra någon. Jag berättade och sa precis som det är. Att vi har gjort ivf och är nygravida även om det inte ser ut så.

Jag gillar inte riktigt att mina kollegor som jag inte alls känner särskilt väl vet om graviditeten så här tidigt.