Sprutstart

Idag tog jag min första spruta. Det gick riktigt bra. Jag har varit förkyld i en vecka och de sista dagarna har näsan varit helt igentäpt. Därför har jag funderat lite om det har stoppat nässprayen, så att jag inte ska få börja med sprutorna. Men jag var tydligen väldigt nedregerad, så det var bra.

Nu börjar sprutperioden; en spruta på kvällen och endast en spraypuff fyra gånger om dagen. I morse träffade jag en barnmorska som skulle gå igenom sprutförfarandet med mig. Hon tyckte att jag skulle ta första sprutan där. Ojdå! Hon sa hur jag skulle göra, och så gjorde jag. Men det var inte alls farligt. Sticket kändes inte ens. Tydligen är det inte alls farligt om det blir någon liten luftbubbla i sprutan. Jag hade funderat på det och tyckte allt att det var bra konstigt att de skickar hem en med så farliga grejer.

Det känns bra att vi har tagit ett steg till i behandlingen. Så klart tänker jag mycket på det, förbereder mig på vad som kan gå bra och mindre bra. Ändå försöker jag att inte helt fastna i detta. Jag kan inte låta hela mitt liv stanna upp i detta, även om det är väldigt stort för oss.