Vardag

Graviditeten börjar mer och mer tillhöra vardagslivet. Därför fortsätter ivf-resan i vardagsrummet.

Rutin-UL och vi pustar ut

Idag är det första dagen i vecka 19. Jag kommer ihåg när jag längtade efter vecka 16, då skulle bebisen vara 16 cm lång. Nu ska bebisen, enligt uppgift som Fredric hittat, vara stor som en kokosnöt. Det känns overkligt. Ok att magen har växt, men ändå. En kokosnöt?!

I går kom nervositeten över mig igen. Rutinultraljud inplanerat imorse på Östra. Jag har varit duktig på att inte tänka på det alls, men plötsligt är det dagen innan och då är det nervöst.

Vi hastade runt i korridorerna. Jag tyckte att Fredric var lugn och retsam. Senare kom jag på att det är så han är när han är nervös. Det var likadant inför förra ultraljudet. En halvtimme senare pustade vi båda ut. Allt såg bra ut. I början sprattlade den lille på ordentligt, men sedan lugnade han (eller hon) ned sig. Jag kan inte förstå att han faktiskt finns där i magen på mig. Han är ju stor nu. Och jag känner ingenting. Det tyckte Fredric var märkligt, så som han sparkade.