+ som i Gravid

I går var vår testdag. Det blev ett tydligt men lite svagt plus. Jag kan inte beskriva känslan. Ofattbart. Det gick inte in. Morgonen var galen ändå. Vi gick upp kl. 5.00, då Fredric skulle med tåget kl. 6.00. Snabbt graviditetstest, jiho för plusset och sedan kasta sig iväg till Centralen. Väl där upptäckte vi att Fredrics dator inte alls låg i väskan. Rejäl panik, vad göra. Gasen i botten genom Götatunneln upp till lägenheten och tillbaka, på tio minuter. Jag fattar inte hur, men det gick.

Sedan åkte jag till jobbet och satt där som ett fån med hemligt flin. Jag ringde till lillasyster som anade att det var goda nyheter då jag ringde. Senare samtal med mamma. När hon sa att det är du verkligen värd efter allt, darrade jag på läppen och fick blänk i ögonen.

Mitt på dagen ringde en barnmorska från Carlanderska för att höra om resultatet. Det kändes nästan som om jag ljög när jag sa att jag var gravid. Jag förstår det inte. Vi fick en tid för ultraljud, men det vill jag inte tänka på. Nu njuter jag över plusset och är jätteglad för det. Nästan så att det räcker, hur makabert låter inte det? Vi har kämpat så för att komma hit.

På kvällen fixade jag med blommor och annat smått inför fotograferingen av vår lägenhet. Efter ett tag började jag fundera över plusset. Det bleknade på testet. Hade jag verkligen sett rätt? Jag har ju gjort flera test genom åren, och vet hur de funkar. Men hur var det egentligen? Jag hade för mig att det skulle ligga ett test hemma någonstans. Efter lite letande hittade jag det. Jag testade direkt, och fick ett rejält och ståtligt plus. Skönt!

I morgon åker jag till Berlin med jobbet. Inte helt rätt timing med allt som händer just nu. Men det kan vara skönt att koppla bort lite. Det känns konstigt med min stora mage. Folk kommer absolut undra. Det är inget som jag tänker bry mig om. Men det är lurigt att hitta kläder som passar.

Jag sväller

Idag har jag en rutig blus på mig. Jag tänkte att rutmönstret skulle förvilla och trolla bort magen. I morse var blusen lite lös, men tydligt annorlunda än i vanliga fall. Nu spricker den snart.

Svullen

Min mage är jättestor. Verkligen stor. Skulle jag vara gravid är det helt ok. Men att gå och gömma en gravidliknande mage, när det inte är så är inte alls roligt. Bara att vänta och se.

Jag pratade med Carlanderska igår för att höra om det kan vara något farligt, en infektion eller så. Tydligen hade jag 17 äggblåsor. Förmodligen är det äggstockarna som är svullna. Vila ordinerad.

Artificiella symptom

Det som är bra med vaggisarna är att jag vet att alla symptom kommer från dem, och att jag inte behöver fundera och känna efter.

Det som är dåligt med vaggisarna är att jag inte kan låta bli att fundera och känna efter. Jag är spänd i magen och brösten. Hur var det egentligen förra gången? Magen är mycket svullen nu. Nästan så att jag förväntar mig att någon ska fråga om jag är gravid. Det avråder jag från, mitt svar på den frågan är en rak vänster. Det här är alldeles för spännande för mig. Tänk om det har funkat, och att det är nu det börjar. Det låter för bra för att vara sant. I vilket fall ska det bli skönt med sommar nu.

Några tycker att ruvarperioden är den bästa. Det tycker inte jag. Jag gillar sprutperioden bäst. Då ligger fokus på att ta sprutor, vilket jag tycker är roligt, man är nära slutet på behandlingen och alla möjligheter finns fortfarande öppna.

Sista veckan under ruvarperioden gillar jag inte alls. Då närmar jag mig avgrunden. Frågan är om jag ska hoppa själv genom att testa, eller vänta på att bli knuffad.

En blastocyst i magen

I morse hade de fortfarande inte ringt från Carlanderska. Grönt ljus. Jag åkte tidigt eftersom det är Göteborgsvarvet idag. Det var knappt någon trafik alls så jag var där en timme innan.

Vi var några stycket som skulle fä ägg tillbaka. Jag låg länge i sängen och läste tidingar. Så var det dags. Det var den läkaren som jag träffat en gång tidigare, han som inte tyckte att vi skulle sätta tillbaka två på en gång. Han berättade att förutom den blastocyst som skulle sättas tillbaka idag hade vi nu två i frysen. Dessutom fanns det en tredje som de skulle se hur den utvecklade sig under dagen. Kanske en till till frysen alltså. Vilket bra resultat!

Jag frågade om det fanns möjlighet att ta ett foto där inne. Det gick bra. Inne på plats presenterade de sig. En labbkvinna (som fått min kamera) presenterade sig som vikarierande fotograf. Det tyckte jag var jätteroligt. Blastocysten dök upp på skärmen och kvinnan fotade. Sedan var det som vanligt. Ultraljud och återförande av embryot. Det gick bra.

Tänk att vi fick tre, kanske fyra, fina blastocyster.

Våra små

Jag undrar hur våra små har det där i sitt skåp, eller var de befinner sig. Saknar de mig? Det är annorlunda nu när det är längre tid mellan plock och återförande. Vid vanlig tvådagarsodling går första dagen åt till att ha ont i magen i soffan, andra till att pusta ut och tredje dagen till telefonångest och sedan att pusta ut igen då allt förhoppningsvis gått bra.

Vad jag vet är att i tisdags var åtta ägg befruktade. De tittar inte på dem varje dag sade kvinnan jag pratade med. Det borde vara så att de tittar till dem idag torsdag eller på fredag innan lördag. Eller? I vilket fall har de inte ringt och det är så positivt som det kan vara just nu.

Äggplock på Carlanderska

Denna gången var jag inte i närheten lika nervös som förra gången. Jag funderade lite på om det skulle göra mer ont. Vad jag har förstått kan det variera ordentligt från gång till gång.

På Carlanderska gör de långtidsodling, dvs man sätter tillbaka embryot 5 dagar efter äggplocket istället för vanliga 2 dagar. Efter 5 dagar har embryot delat sig en massa gånger och statistiskt har man något större chanser om man får tillbaka ett långtidsodlat embryo, en blastocyst. Det vill vi gärna ha. Problemet är att för att långtidsodling ska bli aktuellt måste man få ut många ägg. Flera faller bort under proceduren och risken är att det inte är något embryo som klarar sig under förvaringen i 5 dagar. Jag hoppades alltså på många ägg.

Vi var på plats på Carlanderska på morgonen, och fick ett eget litet bås. Det är lite mer mysigt och ompysslande på Carlanderska än på Sahlgrenska. Sen var det det vanliga; på med skjorta och strumpor, värktabletter, kanyl i armen och värmedyna på magen. Jag låg i sängen och Fredric lutade sig tillbaka i fåtöljen.

Så var det dags. Det var vår läkare som skulle göra äggplocket. Han är bra. Det var många i rummet, jag förstod inte vem som hade vilken roll. En tjej presenterade sig och berättade att det var hon som var från labb. Jag gillar labbfolket. När jag fick morfinet mådde jag bra. Fredric höll mig i kinden, en kvinna höll mig i foten och en annan kvinna pratade mycket. Jag ville helst bara titta på skärmen med äggblåsorna.

Några äggblåsor punkterades. Det fanns många äggblåsor. Bra. Så sa labbtjejen något från rummet bredvid och en tv-skärm uppe vid taket sattes på. Där var ett ägg. Runt och fint, perfekt. Bilden byttes och fem ägg visades samtidigt, vi hade fortfarande flera äggblåsor kvar. Jag blev glad. För att komma åt sista äggblåsan på höger sida skulle "hålla fot"-kvinnan trycka på magen. Det gjorde ont. Jag bad om mer morfin, och kände mig lite busig.

På andra sidan fanns det inte lika många äggblåsor. Jag kände mig förvirrad. Efter ultraljudet några dagar innan trodde jag att höger sida hade många och vänster få. Nu var det tvärt om. Hur hade det gått till, funderade jag i morfindimman.

När det var klart leddes jag tillbaka till sängen och den sköna värmedynan. Jag var yr. Vi var glada och nöjda, det måste ha blivit en god skörd.

Efter en stund fick vi reda på att det blev 11 ägg. Verkligen över förväntan. Det innebar att det kan bli aktuellt med långtidsodling. Vi fick en tid för återförande på lördag. Om färre än 6 ägg blev befruktade skulle det bli en vanlig återföring på onsdag, två dagar efter äp. Ytterligare en nervös och hoppfull väntan på att de inte ska ringa.

Nu vet vi att hela 8 ägg befruktades. Det trodde jag verkligen inte. Så otroligt bra. Nu gäller det att de delar sig bra så att det på lördag åtminstone finns en fin blastocyst kvar.

Ultraljud

I morse var jag på det andra ultraljudet inför äggplock. Det var en annan läkare den här gången. Han var trevlig. Jag såg direkt på skärmen att det såg bra ut. Jag kan göra de här undersökningarna själv nu. Han räknade inte exakt hur många äggblåsor det var, men uppskattade det till ungefär 12 st. Det gjorde jag också. Det blir alltså äggplock på måndag som planerat.

Jag tog upp frågan med att sätta tillbaka två embryon. Jag trodde att det skulle gå bra eftersom vi har misslyckats tre gånger nu. Men det kunde jag fet-glömma (ha, ivf-skämt). Jag hörde direkt på honom att det inte skulle gå att tjata det till sig. Han menade att det ser så bra ut för oss att det är alldeles för hög risk för tvillinggraviditet. När jag kopplar bort hjärnan tycker ju jag att det vore toppen med tvillingar, men det är så klart en riskgraviditet och ska helst undvikas. Jag vet.

Jag påpekade att även om det ser bra ut så har vi ju faktiskt misslyckats tre gånger. Han menade att vi inte skulle snabba på att få barn, det behövs flera försök. (Snabba på!? Hallå, drygt två och ett halvt år!) Nåja, det var trevligt att prata med honom, och han var väldigt positiv till våra chanser. Han sa att han blev glad när han såg mig. Vad nu det betyder? Jag blev också glad.

Efteråt träffade jag barnmorskan (den käcka) för planering. Nu gäller det att följa planen och ta rätt sprutor de sista dagarna. Själva ägglossningssprutan ska tas kl. 20.00 (exakt) på lördag kväll. Då är vi på bröllop. Jag kommer nog vara den enda som har en spruta i handväskan. Det finns ett akutnummer att ringa om något strular med den sprutan. Det var skönt, för jag har funderat på det. Jag har bara en sådan spruta.

Enligt barnmorskan var det inga problem alls att dricka alkohol nu. Snarare tvärt om, njut och må bra. Jag ska ändå hålla mig till vinet till maten. -Kanske är det det sista du dricker på länge, sade hon och log. -Ja vi får se, sade jag.

Redan igång

Det blev en flygande start på Carlanderska. Redan i onsdags var jag på kort intro med barnmorska, hämtade ut alla preparat och tog den första sprutan. Bara dagen efter att vi hastigt bestämt oss för att köra ett försök på Carlanderska.

Det kanske verkar lite tokigt att betala dyrt för ett försök på Carlanderska nu, när vi är inbokade för nästa Sahlgrenskaförsök efter sommaren. Som jag ser det är det inget alternativ att fundera över. När möjligheten finns att göra detta privata försök, ja då måste vi helt enkelt ta den möjligheten. Kanske svider det extra mycket om det misslyckas. Men alternativet att aktivt välja bort det här försöket finns bara inte.

Vid de två tillfällen jag har varit på Carlanderska under denna behandlingen har jag träffat samma barnmorska. Vi träffade henne även under utredningen. Hon är lite klämkäck, men väldigt trevlig. När jag träffade henne för att lära mig deras sprutor pratade vi om hur bra det var att vi kunde starta upp så snabbt. Då da hon något i stil med: -Ja, nu kanske du får vara gravid i sommar istället, det skulle väl vara härligt? Jag hajjade verkligen till när hon sade det. Det slog mig att jag hade faktiskt inte tänkt att det skulle kunna vara så.

Imorse var jag på ultraljud för att se hur äggblåsorna mognar. Det var ungefär sex större och några mindre. Läkaren var nöjd med det och dosen ska inte ändras. Jag ser det som ett gott tecken att dosen ska vara oförändrad. Dels tror jag att det är bättre att ligga på en och samma dos istället för att ändra. Dessutom är jag otroligt glad för att jag svarar på denna dosen. Det innebär att det finns utrymme för högre doser om det skulle vara så att det behövs i ytterligare ivf-behandlingar.

Efter ultraljudet träffade jag den käcka barnmorskan för sprutgenomgång igen. Nu ska jag ta en annan spruta också, på morgonen. Den stoppar upp så att en naturlig ägglossning inte sker. Den sprutan var lite besvärligare än de jag använt tidigare. Inte alls lika vass. Jag tryckte in nålen sakta som jag brukar göra. Men det hände inget först. Jag fick ta i ordentligt. Låter kanske otäckt, men jag är övertygad om att de flesta lätt skulle fixa det.

När jag satt i väntrummet kom en tjej in som jag tror skulle på äggplock. Jag blev faktiskt lite avundsjuk. Tänkte att det skulle vara skönt att få lägga sig ned. Jag är så trött idag.