Hos frisören

Igår var jag hos frisören. Han frågade flera gånger vad som hänt sen sist och så. Jag berättade att vi gift oss. Till slut berättade jag att jag är gravid. -Det syns, sade han.

Alltså, jag tycker väldigt mycket om att magen är som det är, även om det kanske till stor del beror på den lilla överstimulerningen. När jag är privat har jag gärna hyffsat tighta toppar. Men jag trodde faktiskt att det inte syntes något i de tre blusar/tunikor jag nu alternerar på jobbet, men en tjusig scarf till. Jag vill inte att kollegorna ska veta något så här tidigt. Det skulle kunna bli dumt. Nu inser jag ju att det är självklart att de vet. Det trodde jag faktiskt inte.

Trött

Jag är så oerhört trött. Måste sova.

Idag är vi i vecka 11+0. Jag förstår inte om det innebär att vi är i vecka 12 eller 11. Det betyder att vi har avverkat 11 veckor och 0 dagar. Då kan man ju tycka att vi påbörjar vecka 12 idag. När jag fyller i en sådan där graviditetsuträkning säger den att vi är i vecka 12, men på ett annat ställe säger den att vecka 11+0 innebär att man är i vecka 11. Kanske verkar obetydligt. Men för mig är det viktigt.

Och puh igen

Efter lite surfande och läsande i några böcker insåg jag, vilket jag redan visste, att det är rätt så vanligt med olika blödningar under graviditeten. Och oftast går det bra. Det finns de som blöder rejält där det också går bra. Det kan sluta tråkigt också.

I morse åkte jag till Carlanderska för att lämna blodprov. Jag var lite mindre nervös än i helgen. Jag fick följa med barnmorskan in på rummet för att kolla vem jag skulle träffa. Jag passade på att fråga om flytningen och vår tråkiga historia. Hon tittade på mig och sade: -Hoppa upp här. Jag fick ett snabbt ultraljud, precis som jag önskat. Hon sade att det oftast inte är någon fara, men att det är skönt att veta i vilket fall. Det såg bra ut. Hjärtat slog och den lille rörde på sig. Längden var normal för vår vecka.

Jag tackade om och om igen och gick ut med ett leende på läpparna och väntade på att bli stucken i armen.

Lite orolig

Igår kväll fick jag en liten brun flytning. Det är tydligen vanligt under graviditeten, och är troligen inget att oroa sig för. Men ändå. Det är så typiskt.

Imorgon ska jag lämna blodprov igen. Då ska jag höra vad de säger om det.

Overkligt

Det här känns både overkligt och överväldigande. Hur kom egentligen den där lilla efterlängtade figuren in i min mage, och vad håller han på med där? Rör sig och sprattlar?! Så konstigt!

Puh

Det gick bra. Vi såg hjärtat som tickade på. Och den lille sprattlade som bara den med både armar och ben. Det var skönt att se. Läkaren visade om igen när jag ville se en gång till.

Det här var verkligen skönt. Nu går vi in i vecka 11. Vi har kommit längre än förra gången och utsikterna ser bra ut.

Nervös

Usch, snart ska vi på ultraljud igen. Jag lyckades hålla nervositeten borta tills igår kväll. Nu är jag orolig. Jag vet att det är större chans att det ser bra ut. Men ändå. Det kan gå på två sätt, bra eller dåligt.

Ska jag blunda?

Inskriven

Igår var jag på inskrivning på Majorna MVC. Vår barnmorska var jättetrevlig. Hon hade inte full koll på ivf, så jag fick förklara vad långtidsodling innebär och att nej ISCI (mikroinjektion) är en variant av ivf och det har jag inte gjort.

Vi pratade om alkohol och hälsa. Och vårt missfall. Hon erbjöd att vi skulle få komma på ultraljud i nästa vecka. Jättesnällt. Då kommer vi att vara precis i början av vecka 11. Ser allt bra ut då innebär det att vi har kommit förbi veckan då det gick illa förra gången. Det vore skönt.

Idag ska jag tillbaka och lämna blodprov. Egentligen skulle jag göra det igår. Men deras centrifug fungerade inte riktigt. Därför ska jag lämna blod idag direkt innan det transporteras vidare.

Det kändes märkligt att gå in i korridoren och väntrummet. Som förbjuden mark för mig. Där satt en rejält gravid tjej och en annan tjej med en liten liten bebis.

Vecka 10

Idag är första dagen i vecka 10. Förra gången kom vi inte längre än till vecka 10. Det vore så skönt att få passera denna gången. Imorgon är det dags för inskrivning. Denna gången ska vi gå hos MVC i Majorna. I första hand för att få hamna i en föräldragrupp där vi bor. Jag är nästan helt säker på att det inte blir något ultraljud imorgon. Det är lika bra det. Jag orkar inte det just nu. Det är som det är ändå. Vi känner oss inställda på att det ska gå bra nu.

Jag mår fortfarande illa då och då. Oftast på kvällen. Jag känner mig inte så snygg direkt. Magen är fortfarande rätt stor. Det tycker jag är trevligt. Skönt att få en antydan till rund mage direkt istället för flera veckor där man bara känner sig fet. Nu är jag rund och fet istället.