Jag ruvar

I veckan har vi varit i Branäs och åkt skidor. Det var härligt. Några dagar med strålande sol och många kilometer i skidspåren. Jag har knappt tänkt på det stundande FET. Under veckan fick vi tid på fredag. Perfekt timing då vi skulle åka hem på tordagen. När vi åkte hem fick jag några korta ångestattacker av nervositet.

Vi hade två embryon i frysen. Det är ca 70-80% chans att ett embryo klarar att tinas. Med två st i frysen hade vi goda odds. De tinar ett i taget. och förhoppningsvis skulle det räcka att tina ett. Jag skulle vara på plats 13.30. Om det är så illa att inget embryo klarat sig ringer de innan det. Det var en nervös fredag förmiddag. Jag växlade med att stirra tomt framför mig och försöka få tiden att gå. Jag vågade inte gå på toaletten. När klockan passerat 11 började jag ana att det skulle bli av. -Oj, är jag redo för detta? Det har känts så avlägset de senaste veckorna. Nu var vi plötsligt där. Jag bestämde mig för att hålla ut en timme till. Sedan skulle jag anteckna på tavlan att jag skulle vara borta på eftermiddagen och stänga ner för dagen. Timmen gick utan att telefonen ringde. Yes! Jag pratade med Fredric och gav mig av.

Vid Sahlgrenska fanns det flera lediga platser på min favoritparkering. Ja, jag har en sådan nu. När jag visade mitt högkostnadskort i kassan kikade jag efter mitt namn då kvinnan bockade av mig på listan över de som skulle göra äggåterföring. Japp, där var mitt namn. Skönt. Jag fick sitta länge i väntrummet. Personalen beklagade att det var förseningar. Det gjorde mig ingenting.

Jag var en av de sista som blev uppropade. Det var den norska barnmorskan som hade hand om oss. Hon är min favorit. Jag bytte om till skjortan och de långa strumporna och lade mig på min brits. En tjej till hamnade i britsen bredvid, bakom skynket. Jag läste en skvallertidning och blundade sedan. Jag somnade. Efter en stunds slumrande vaknade jag till och hörde snart mitt namn. Det var dags. Jag kände mig yrvaken. Det var en labbkvinna som hämtade mig. Jag var nyfiken på vilken läkade det skulle vara. Det var en kvinna som jag inte träffat tidigare. Både läkaren och labbkvinnan var trevliga. Labbkvinna berättade att det första tinade embryot klarat sig bra. Vi hade alltså ett kvar i frysen. Jag blev glad och lite förvånad.

Jag höll ul-apparaten mot magen och kikade på skärmen. Läkare sa att livmodern och slemhinnan såg fin ut. Jag såg hur katetern kom in i livmodern. Stämningen var väldigt glad och trevlig. Jag tänkte att om detta ska lyckas någon gång måste det ju vara vid ett sådant här tillfälle. Jag såg hur ägget placerades mitt i livmodern. Det var en vit prick. Jag ville inte släppa den med blicken. Efteråt fick jag massvis av lyckönskningar. Jag gick tillbaka och bytte om. Så snart jag kom ut i solskenet ringde jag till Fredric. Nu ruvar jag.