Identitet

Det tar verkligen emot att skriva eller säga orden "ofrivillig barnlöshet". Jag vill inte vara det och jag tycker inte om orden. Det känns som en diagnos, kanske är det det är. Innebörden är jag däremot välbekant med. Under de här åren som har gått har den sorgen växt in och blivit en del av min identitet. Jag kan vara glad och lycklig, men den finns där som ett litet mörkt moln. Jag vill inte bära på den längre, jag vill kunna lägga den bakom mig och låta den vara där. Det skulle kännas bra. När det här är över tror jag att jag skulle kunna uppskatta den här tiden och erfarenheten. Kanske.

Jag tänker på om det nu har funkat denna gången. Jag tänker fram till plusset, det är målet. Det skulle kännas så märkligt att istället ha identiteten gravid. Jag tycker inte om barnlösheten. Men jag är van vid den, jag vet hur den känns och vad den innebär. Jag kan den, det är en märklig trygghet.