Försoning

Jag och gamla vännen är vänner igen. Vi har väl inte direkt varit osams och därmed inte heller slutit fred. Den sista tiden har vi pratat strunt precis som förut. Det tar jag som att det är bra igen, jag förutsätter att hon känner likadant.

Sista tiden har jag funderat på det att jag stör mig och blir sårad av vissa kommentarer. Jag vet att det inte är illa menat och att jag är orättvist selektiv med vems ord jag reagerar på. Nu hade jag kommit fram till att jag inte ska tänka mer på vad folk säger (för det är ju så lätt). Men nu när vi är i mellanperioden tänker jag inte så mycket och känner mig gladare.

Ändå. Igår sa en gravid vän som är väl medveten om hur det ligger till, att det är så hemskt att vara gravid. Usch och fy. Jag vet att hon uttrycker sig på det sättet vad det än gäller. Men ändå, hon sa nästan "ge er inte in på detta". Det som sårar mig är att hon inte tänker på att jag är så skör när det gäller sånt. Det har vi pratat mycket om. Nu har jag skrivit om det och hoppas att det innebär att jag släpper de tankarna med denna punkt.

Annars är det rätt så bra nu. Vi var i trevliga Treviso i helgen och annat roligt ligger i kalendern under våren. Så på det hela mår jag ganska bra.