Jag har varit helt däckad i helgen. Sovit och sovit. När jag har orkat hålla ögonen öppna har jag läst deckare. Några gånger har jag fått rejält ont i magen. Så ont att jag har blivit ledsen och trott att det ska gå illa. Men inget har hänt.
Imorgon ska vi på ultraljud på Carlanderska. I början tänkte jag inte så mycket på det. Det var så långt fram och kändes avlägset. Nu är det bara en dag kvar. Jag är orolig. Egentligen tycker jag om ultraljud. Det är intressant att se äggblåsor, livmoder eller vad det nu är man ska titta efter. Men när det är ett levande embryo vi ska titta på blir jag orolig. Vi har gjort det här en gång tidigare. Vi har en erfarenhet av detta. Och det var hemskt. Jag kommer ihåg allt som hände den dagen, men vägrar att tänka på det.
Det är ändå störst chans att det faktiskt går bra. Det måste gå bra. I vilket fall ska det bli skönt att få det här gjort.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar