Jag börjar så smått förstå att jag faktiskt är gravid. Illamående och svullen mage gör sitt till. Ändå sitter gamla tankar i. På ett sätt känns det som om graviditeten kommer plötsligt på. Redan nu? Oj, oj.
Redan? Det var för tusan snart tre år sedan jag slutade med p-piller. Jag kan knappt förstå det. Jag tror att den tiden av sorg och ofrivillig barnlöshet sitter i. Jag kommer faktiskt knappt ihåg hur det var när jag inte hade stenkoll på cykeldagar, och en liten sorg alltid fanns med mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar