Efter lite surfande och läsande i några böcker insåg jag, vilket jag redan visste, att det är rätt så vanligt med olika blödningar under graviditeten. Och oftast går det bra. Det finns de som blöder rejält där det också går bra. Det kan sluta tråkigt också.
I morse åkte jag till Carlanderska för att lämna blodprov. Jag var lite mindre nervös än i helgen. Jag fick följa med barnmorskan in på rummet för att kolla vem jag skulle träffa. Jag passade på att fråga om flytningen och vår tråkiga historia. Hon tittade på mig och sade: -Hoppa upp här. Jag fick ett snabbt ultraljud, precis som jag önskat. Hon sade att det oftast inte är någon fara, men att det är skönt att veta i vilket fall. Det såg bra ut. Hjärtat slog och den lille rörde på sig. Längden var normal för vår vecka.
Jag tackade om och om igen och gick ut med ett leende på läpparna och väntade på att bli stucken i armen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar