Jag ruvar igen

Gårdagen var nervös till en början. Det är konstigt det här med fet. Jag vet sedan länge ungefär vilken dag det ska bli av. När jag har fått utslag på ägglossningsstickan vet jag att det blir fet tre dagar senare. Förhoppningsvis. Det är just det där att man inte vet säkert om embryot ska klara upptiningen. Vi åker nästan dagligen förbi SU. Och jag kan inte tänka att imorgon ska jag dit. Jag vet ju inte.

Jag försökte lugna mig och tänka att det inte alls är konstigt om de ringer och säger att det inte blir av. Det skulle nästan vara konstigare om de inte ringde. Förmiddagen bestod av illamående, svett och en dunkande puls. När det ringer till min mobil eller en mobil i närheten raspar det i radion på jobbet. Det hände åtskilliga gånger igår. Ingen SU. När klockan var mycket och jag började ana att det skulle bli av ringde Fredric. Jag ryckte till så nacken sträcktes och hjärtat åkte upp i halsen. Ingen SU.

Denna gången följde Fredric med. Solen sken när jag hämtade upp honom. Vi hittade ingen parkering, inte ens på vår parkering. Jag sprang in i förväg. Det var med stor lättnad jag sträckte mig fram i disken och såg mitt namn på listan. Skönt. Det gick snabbt. Jag hann knappt sätt mig förrän vi ropades upp. Jag följde vant efter barnmorskan som placerade mig i sängen längst in av tre i ett rum. Jag bytte om till rocken och strumporna och fotade mig själv med mobilen.

Efter en liten stund kom Fredric in till mig. Vi slöade och läste skvallertidiningar. När tjejerna in sängarna innan mig var klara blev det vår tur. Vi hämtades av en labb-tjej som hette Elin. Hon var trevlig. Vi gick in i slussen. Jag tänkte på hur det var när jag stod där och väntade på äggplocket. Vad rädd jag var då.

Återförandet gick snabbt som vanligt. Det känns knappt. Det kändes bra att Fredric var med. Tyvärr använde inte denna läkaren ultraljudsskärmen, så Fredric fick inte se hur det ser ut. Och jag som hade tänkt att vi skulle fota skärmen. Fredric oroade sig för att labbtjejen skulle snubbla och tappa röret med embryot. Det gick bra.

Efteråt kändes det så skönt. Men lite overkligt faktiskt. Det gör det fortfarande. Jag tänker knappt alls på att jag ruvar nu.